Det har varit en fördjävlig jul i Zimbabwe.
En tredjedel av befolkningen är beroende av matbistånd för att överhuvudtaget överleva, nästa tredjedel jobbar (formellt och informellt), kan inte leva på sin lön och gör därför vad de kan för att fixa och trixa sig till ett antständigt liv. Ytterligare någon procent av invånarna, däribland jag, yrar mest runt bland mataffärer och andra inrätrtningar i febrila försök att få vardagen att gå ihop.
För så är det: det spelar inte längre någon roll om du har pengar – du kommer inte undan; allt kräver tid och kontakter, annars faller vardagen i småbitar.

Inte nog med det; det har regnat i flera veckor och det har redan varit översvämningar i flera delar av landet. Är det inte torka, så är det för mycket regn – varför verkar lagom bara finnas i Sverige?

Pratade just med nattvakten; hans lön är numera 52 miljoner Zimbabwe dollar. Det motsvarar mellan 65–150 kronor beroende på vilken växelkurs man får fatt i. Vakten visade samtidigt en räkning på den äldsta dotterns skoluniform – som uppgår till 225 miljoner dollar. Han bad mig om hjälp. Jag svarade, tyvärr. Jag har inga kontanter. Det har ingen haft på de senaste två månaderna eftersom det råder sedelbrist i landet. Bankerna tvingades ha julöppet för att försöka mätta behovet, men tji, sedlarna räcker inte. Idag, lördag, är köerna är fortfarande lika långa som de var för tre veckor sedan.

Det är sant att allt är besvärligt. Det är lika sant att allt är relativt.
Själva firade vi jul med ugnsgriljerad skinka, janssons frestelse och annat som hör till. Ingredienserna fördelades enligt följande:
– Skinka, grädde, smör, mjölk (sorten som inte kräver kylskåp), juice, havregrynsgröt och vetemjöl (till bröd) – direktimport från Sydafrika.
– Ris, böner, socker och duschdraperi – leverans från vänner i Mozambique.
– Ost, godis, kaffe och knäckebröd – leverans från vänner i Kenya.
– Ansjovis, kaviar, sill, pepparkaksdeg och saffran – medhavd i resväskan från Sverige.
Japp, tomten kom även hit och nej, det finns ingen rim och reson.
Det är bara, kort sagt, fördjävligt. För de flesta.
Hög tid för ett gott nytt år. 

Annons