Så har det hänt: Mugabe har förlorat. Och Zimbabwe håller andan.

De oficiella valresultaten fortsätter att rulla in i snigelfart; regeringen försöker vinna tid för att lista ut nästa steg. Kan det verkligen vara så att Mugabe aldrig hade någon plan B?

Vi vet att oppositionen har tagit flest parlamentsplatser. Vi vet att Morgan Tsvangirai fått flest röster i presidentvalet. Vi vet att Mugabe har förlorat.

Vi vet att det pågår förhandlingar mellan regeringspartiet Zanu-pf och oppositionspartiet MDC om att bilda en övergångsregering.

Vi vet att historia är i görningen – men vi vet också att de flesta zimbabwier inte har någon information. Hur ska man kunna försvara ett valresultat om man inte känner till det?

Hela vårt kontor sitter på nålar; någon skriker så fort internet går ner – någon annan jublar så snart vi är on-line igen. För det är där informationen finns – på oberoende hemsidor som redan sammanställt valresultaten.

Någon skojar om att det var väl typiskt; det finns ingen champagne att köpa i varubristens Zimbabwe. Eller mjölk, kött och bröd för den delen.

Telefonerna går varma – när de fungerar. (Så mycket för beredskapsplanen med det fina telefonträdet). En kollega fick just sms från en farbror som är högt uppsatt militär. Han hävdar att ett försök till statskupp iscensattes i eftermiddag – men slogs ned. Det kan man kalla ett snaskigt sms.

På gatan utanför kontoret går en ensam glassförsäljare förbi och visslar. Lite längre ner finns en poliskontroll och vägspärr; de säger att de letar efter vapen.

Receptionisten tittade just in på mitt kontor med ett brett leende; frågade om vi kunde få en dags ledigt när det här är över.

Jo, visst ska vi få det.

Annons