Idag är det presidentval. Det finns bara en kandidat: Robert Mugabe.

Kontoret är stängt och Harare är dödstyst. Inte en bil och knappt en människa rör sig. Den kusliga stämningen ramas in av alla tusentals valaffischer som tapetserar staden – alla på samma kandidat. Budskapet kunde inte vara tydligare: Detta är slutstriden för total kontroll… (och så en bild på Mugabe med knuten näve).

Har åkt förbi ett par vallokaler och räknade fyra-fem människor i kö… har pratat med några kollegor, som säger att det ser likadant ut på andra håll. Massorna verkar inte ha infunnit sig. Inte än i alla fall.

Lyssnade på nyheterna i den statliga radiokanalen. Det var lätt komiskt när studioreportern försökte få kvinnan vid vallokalen att redogöra för hur många som stod i kö för att rösta… det var så tydligt att hon inte hade något att rapportera och inte riktigt visste hur hon skulle hantera situationen.

Kreativitet i all ära, men det kan inte vara helt enkelt att vara propagandareporter i en diktatur.

Fortsättning följer.

Annons