Kolera - så här ser det ut
Han är chockad, berättar att han sett scener som är tagna direkt ur helvetet.
Plats är Chegetu, en timme utanför Harare. Det är ett litet samhälle som en gång byggdes upp för att ge service till traktens vita storbönder: en lantmanna-butik (numera stängd), en bensinstation (numer stängd), en bar (fortfarande öppen) – och en vårdcentral. Strax intill ligger platina-gruvorna som fortfarande producerar för fullt (ägs numera av sydafrikanska intressen).
Vårdcentralen består av tre rum. I fredags fylldes ett av rummen av ett 30-tal lik. Övriga två var överbelamrade med ett 100-tal människor som insjuknat i kolera och som låg direkt på golven bland kräks och avföring. Utanför, på gården, låg ytterligare ett 70-tal människor med dropp som hade hängts upp i det omgärdande staketet. Nya patienter anlände i en stadig ström; bärandes av släktingar – eller forslade i skottkärror…
Min vän berättar att det tack vare FN-organisationen Unicef finns dropp, plasthandskar och nålar… däremot saknas det personal. I Chegetu fanns ingen läkare; han hade flyttat till Botswana. Patienterna tas om hand av sjuksköterskor som inte får betalt, tillsammans med ett apoteksbiträde som ställt upp som frivilllig.
Min vän har filmat scenerna med hjälp av sin mobiltelefon. Han kunde inte tro sina ögon; han är läkare. Jag har sett filmsnuttarna. Jag kan inte beskriva dem.
Kolera är en smittsam tarmsjukdom som orsakar våldsamma diarréer. Smittan sprider sig genom vatten. Enligt min vän hade de flesta i Chegetu blivit sjuka av kommunalt kranvatten. Det betyder att dricksvattnet har blivit smittat av avloppsvatten; ännu ett symptom på kollapsen i Zimbabwe.
Kolera kan leda till döden redan inom några timmar. Människor skiter sig till döds; upp till 20 liter avföring på ett dygn.
Kolera satte skräck i många svenskar under 1800-talet. Mellan 1834 och 1874 rapporterades 11 epidemier, som tillsammans krävde omkring 37 000 dödsfall. Sedan 1990 har endast fem kliniska fall anmälts i Sverige. (För mer info, kolla på Smittksyddsinstitutets hemsida).
Koleraepidemin i Zimbabwe har hitttills krävt över 800 liv enligt oficiella siffror.
En annan vän, en kvinnlig läkare från Burundi, berättar att största problemet är att zimbabwierna inte accepterar fakta; folk vägrar tro att situationen är så eländig som den är. Hon menar att regimen upprätthålls av övriga befolkningens självförnekelse.
Mugabe själv har deklarerat att koleran inte har orsakats av förfallande infrastruktur i Zimbabwe (typ fattigdom) utan är resultat av biologisk krigsföring från Storbritannien.
Ännu en gång, för jag vet inte vilken gång i ordningen: vore det inte så tragiskt vore det skrattretande.
Annas blogg från Södra Afrika 
2 kommentarer
Comments feed for this article
januari 27, 2009 den 11:14 f m
Moment 22
Fy fan, jag har svårt att andas när jag läser detta, det ska inte behöva hända överhuvudtaget. Jag blir så arg!
juni 17, 2009 den 1:39 e m
Saltistjejen
Hemskt!!!
Det är ibland svårt att finna ord.
Men tack för ett bra inlägg! Väldigt bra! Om än fruktansvärt.
Jag hittade hit via Susannas blogg (varldenenligtsusanna.blogspot.com).
Det värsta känns ändå som omd et är okunskap samt ”förnekelse” som ligger bakom sådant här. Jag ser paralleller till tanken om HIV-smitta i vissa afrikanska länder. Där man förnekar att spridningen orsakas av sexuella kontakter. Oskyddade. Att man iten vill eller kan tro på den kunskap som faktiskt finns. Och att detta underblåses av krafter som ”mår bra” av att folk inte vet eller förstår.
Hemskt!
Men återigen tack för inlägget!!