– Madam, vill du vara miljardär?

Plats är gränsövergången mellan Zambia och Zimbabwe vid Karibasjön. Det är 39 grader varmt, värmeångor stiger från asfalten och allt går oändligt långsamt. En uttråkad svartväxlare viftar med en bunt sedlar och envisas (sömnigt) med att jag behöver köpa en souvenir; något som jag kan ge mina barnbarn.

Mannen säljer zimbabwe dollar – en 100,000,000,000,000,000-sedel kostar motsvarande 20 kronor. Valutan upphörde att existera strax efter årsskiftet, när Zimbabwe övergick till att helt använda utländska pengar – amerikanska dollar, sydafrikanska rand, till och med brittiska pund…

Zimbabwe: landet som slog världsrekord i inflation där pengar får ett värde först när de inte längre finns. Samma land där diktatorn förlorade valet, men sitter som legitim president. Så legitim att han igår träffade den besökande EU-delegationen och svenska biståndsministern Gunilla Carlsson, trots att han dagen innan fördömt de ‘sabla vita’ för att lägga näsan i blöt.

Det är sant att det numera finns varor på hyllorna och bensin på mackarna (även om det är knepigt med diesel), men i sak har inget förändrats. Det politiska läget är låst, ekonomin går på tomgång, grundläggande rättigheter respekteras inte – vanliga människor är helt rättslösa.

Det är viktigt att omvärlden bryter isoleringen av Zimbabwe. Det är lika viktigt att omvärlden kommer ihåg vem som sitter vid makten. Alla närmanden kommer att användas för att stärka Mugabes ställning inne i landet, något som kommer väl till pass inför nästa val.

Därför räcker det inte med utspel inför europeisk media; samtal måste backas upp med konkret handling. Det krävs politik.

Ett sätt är att stödja lokala frivilligorganisationer och andra som arbetar för verklig förändring i Zimbabwe. Det som i vanligt tal kallas bistånd – det som biståndsminister Carlsson säger sig inte tro på.

Det luktar valkampanj; både här och där.

– Madam, vill du vara kommissionär?

Annons