Nu har det varit tyst igen. Det är inte i första hand skrivkramp – utan snarare hipp-noja. De händelser eller funderingar jag vill skriva om är tråkiga, politiska, jobbiga… Jag känner mig helt enkelt inte tillräckligt skojig för att platsa bland alla blinkande saker på hemsidan. En virituell (försenad) 40-årskris kanske?
Hursomhelst – nu börjar jag om.
Årets första inlägg och särskilda utmärkelse för god service och oväntad humor tillägnas försäkringsbolaget IF, där jag har min hemförsäkring.
För några veckor sedan reste jag till Sverige; fastnade i väderkaos i London, fick lösa ny biljett via Köpenhamn och blev såklart av med väskan på köpet. Alltså fick jag köpa nya kläder, skor, rubbet.
Jag sparade alla kvitton och kontaktade IF för att fråga om jag kunde få ersättning för mina utlägg. Jovisst – och så här löd svaret:
‘Vid bagageförsening så ersätts inköpta kläder och hygienartiklar med 50 %, om du skickar in kläderna till oss ersätter vi 100 % med undantag för underkläder som ersätts med 100 % och behövs inte skickas in.’
Man kan bli lycklig för mindre. (Vad gör de med kläderna? Och om någon råkar skicka kalsongerna?)
Årets (möjligen århundradets) utmärkelse för sämsta allting tillägnas British Airways.
Plats är Heathrow mitt i natten. Hundratals passagerare vandrar planlöst genom tysta säkerhetskontroller, obemannade passkontroller… förbi stängda butiker och restauranger – i jakt på någon slags information om hur man ska bära sig åt för att ta sig därifrån (alla hade missat sina anslutningsflyg). Det fanns ingen personal, inte ens en handskriven skylt – ingenting.
Väderkaos i all ära – men… är inte England ett så kallat utvecklat land? Och Heathrow en av världens största flygplatser?
När jag klev av flyget i Lusaka, visade sig passkontrollen vara obemannad även här. Trötta passagerare ställde sig i en lätt uppgiven kö, någon undrade om det var strejk, en annan muttrade om inkompetens… Mannen bredvid mig, som var minister i den förra regeringen, sa:
– Och så undrar folk varför vi är fattiga…
Det är nyttigt med perspektiv.
5 kommentarer
Comments feed for this article
januari 31, 2010 den 1:31 e m
eklipspringer
”De händelser eller funderingar jag vill skriva om är tråkiga, politiska, jobbiga… Jag känner mig helt enkelt inte tillräckligt skojig” Det finns tillräckligt med nojs, vulgariteter , dumheter och i-landsproblem bland bloggare och på nätet överhuvudtaget. Skriv som du brukar, gärna med insideberättelser från södra Afrika. Det finns läsare som uppskattar och sätter värde på dina rapporter.
Välkommen tillbaka.
januari 31, 2010 den 2:48 e m
annatibblin
Varmt tack, den värmde.
Allt gott,
Anna
januari 31, 2010 den 5:11 e m
olgakatt
Så trevligt att du är tillbaka! Hittade din blogg just förra inlägget och blev besviken när inget mer kom. Jag väntar mig inte heller roligheter utan berättelser om din vardag och ditt arbete!
februari 3, 2010 den 12:56 e m
Mats
I november skrev du att bloggen mest var ett terapiverktyg då du behövde skriva av dig. Din tyst-nad har jag tolkat som att du klarat dig bra utan den typen av terapi. Ska jag bli orolig för dig nu eller bara glädjas åt dina ögonblicksskildringar?
februari 7, 2010 den 5:50 e m
Anna Tibblin
Nej, inte ska du vara orolig – tvärtom 🙂