Fick mejl från en god vän imorse – skrev att hon just hört ett reportage på radioprogrammet Godmorgon Världen om att allt blivit bättre i Zimbabwe. Hon undrade om det verkligen kan stämma.

Svar: det beror på vem man frågar.

Ja, man kan handla i affärerna. Ja, man kan tanka sin bil. Ja, sjukhusen har öppnat och ja, skolorna fungerar. Men bara för de som kan betala. Och det är just det – de flesta kan inte det.

Och nej – och här kommer själva poängen – det är inte som vilket fattigt land som helst. För innan Zimbabwe kollapsade till följd av maktmissbruk kunde nämligen de flesta fattiga människor skicka sina barn till skolan och de flesta hade någonstans att vända sig om de blev sjuka. Därmed inte sagt att allt var toppen, långtifrån, men landet hade kommit längre än många andra.

Zimbabwe rullar sedan drygt ett år på amerikanska dollar och sydafrikanska rand, då den egna valutan kollapsade. Säger det sig inte självt att ett land som inte ens har en egen valuta inte mår riktigt bra?

Jag har inte hört reportaget. Min internetuppkoppling är inte tillräckligt bra för att lyssna på webbradio, så kanske skjuter jag i blindo.

Alla har rätt till sin åsikt. Men gör inte en röst till allmängiltig sanning, än mindre om den inte tillhör en fattig zimbabwier som trots allt utgör den svidande majoriteten av befolkningen.

För de med pengar är livet i Zimbabwe mindre besvärligt än vad det varit. Men för den överväldigande majoriteten är det fortsatt fördjävligt.

Annons