Jag började dagen med att tänka stora tankar i stil med: hur kan vi bli mer strategiska i vårt arbete, uppnå bättre resultat – hur kan vi bidra till att fler människor får det bättre.

Ja, sedan övergick dagen till den vanliga ruschen av måsten, kriser som ska hanteras och allt det där andra som kallas för jobbet och som handlar om att få verksamheten att flyta på så smidigt som möjligt.

Någonstans mitt i något kaotiskt fick jag ett mejl från en av våra anställda. Där stod:

Anna,
Jag vill informera dig om att jag och min familj bor i ett översvämmat hus. Vägarna är ofarbara; situationen är katastrofal.

Därför vill jag be om ett förskott på lönen så att vi har möjlighet att betala hyra någon annanstans. Jag bifogar förresten ett foto. Det är min fru som går i vattnet.

Översvämmad bostad i Lusaka

Bostad i Lusaka

Personen i fråga fick ett förskott på motsvarande tio tusen kronor. Jag vet att han kommer att få kämpa med återbetalningen.

Det är stor skillnad på att vara fattig och inte fattig, men sårbarheten är konstant.

Annons