Zambia, eller rättare sagt huvudstaden Lusaka, slår rekord… i antalet fall av kolera.

Statistiken är vansklig, men oavsett hur många insjuknade och avlidna det rör sig om – så rör det sig om många människor och för stunden flest i Afrika.

Rekord alltså.

Mina nya grannar – ett gäng som arbetar för Läkare utan gränser – har berättat mer. Bland annat att kolera utbryter varje år i Lusaka, att hälsovårdsmyndigheterna vet precis hur de ska hantera det – men att inget görs åt saken. En av läkarna, Jesus från Spanien, säger att de är här för sjunde året i rad.

Alla biståndsutvärderingar slår fast att Zambias största problem är brist på kapacitet. På vanlig svenska betyder det människor som kan och vill göra sitt jobb mot rimlig betalning.

Varför skulle en nytutbildad läkare eller sjuksköterska vilja stanna i Zambia om han eller hon i en handvändning kan få jobb i Sydafrika (och en rad andra platser) med en lön som är flera eller många gånger större…?

Det finns duktiga zambier, men de jobbar inte där de mest behövs.

Det handlar inte om kapacitet. Det handlar om politik – om att staten ska garantera grundläggande rättigheter för landets medborgare. Men staten verkar ha annat för sig, som att berätta för biståndsgivare att man saknar resurser för att hantera årets koleraepedimi. Hälsovårdsministeriet är nästan uteslutande finansierat av biståndspengar, däribland svenska.

I Lusaka har en kvinnoorganisation gått ut i en renhållningskampanj för att för att förhindra spridningen av kolera. De fokuserar på sjukhus och polisstationer. Ja, du läste rätt – en extern organisation ska se till att det är tillräckligt rent på sjukhusen för att undvika smittspridning.

Om detta kan man inte läsa på världshälsoorganisationens hemsida. Inte heller på hälsovårdsministeriets eller Sidas. För den krassa sanningen är att detta inte är en nyhet. Och kommer inte att vara det nästa år heller.

Annons