För ett år sedan fick vi ett jobbigt besked i Zimbabwe. Trots att vår verksamhet hade utvärderats, analyserats och fått med beröm godkänt, fick vi plötsligt besked om att vi inte skulle få finansiering från Sida.

Detta trots tidigare löfte. Ja, jag vet att man inte ska lita på sådana saker, men vi tänkte väl att detta trots allt är Sverige och att ingångna löften gäller.

Pyttsan.

Sida drabbades av sparbeting och vi hamnade ute i kylan, med rumpan bar. Fem veckor innan vårt nya program skulle inledas hade vi inga pengar.

Vi tog ett djupt andetag, (svor) och förklarade läget för personalen. Alla valde att stanna, trots att vi inte kunde garantera lön…  Fokus var att snabbt som tusan ragga nya pengar. Erfarenheten ingår i kategorin ’nyttigt lärande med sömnlösa nätter’.

Det gick bra. Vi har idag finansiering av FN-organisationerna UNDP och OCHA och i veckan slöt vi ett nytt avtal med den engelska biståndsorganisationen Dfid. Samtliga givare stödjer den verksamhet vi vill genomföra; vi har inte kompromissat för att få pengar. Det har varit nyttigt, vi har lärt oss massor. Personalen är starkt sammansvetsade. Och vi har fått starkare självförtroende.

Det nya kontraktet med engelsmännen är 45 sidor långt. På sidan tio definieras force majeure, det vill säga de saker som är bortom allas vår kontroll och som kan göra det omöjligt att genomföra de åtaganden som finns i kontraktet. Så här lyder skälen:

a) handling av regeringen i mottagarlandet;
b) handling av Gud;
c) krig, invasion, handling av utländska fiender, mobilisering eller embargo;
d) uppror, revolution, militärt tillskansande av makt eller inbördeskrig;
e) förorening av radioaktivitet från kärnbränsle eller kärnavfall från förbränning av kärnbränsle;
f) strejk som inte är begränsad till kontraktspartens anställda.

På normal svenska = vi kan strejka, förklara krig och smittas av kärnvapenstrålning. Oavsett vilket, kommer engelsmännen alltid att kunna skylla på någon klausul för att avbryta kontraktet med oss.

Jag kan förstås inte annat än undra vad en handling av Gud kan tänkas vara. Jo, vulkanen på Island förstås… men vad mer? Kanske räknas underskott i biståndsbudgeten?

Annons