I höstas deklarerade president Robert Mugabe att det skulle hållas val i Zimbabwe i år. Premiärminister Morgan Tsvangirai svarade med att först ignorera uttalandet, sedan säga nej, sedan… tja, det är lite oklart var den före detta oppositionen MDC står för tillfället.

Väljarna verkar däremot ha bestämt sig – de vill ha val. Inte därför att de tror på förändring, utan därför att samlingsregeringen inte fungerar, MDC har tappat trovärdighet och därför att Mugabe, som nyligen fyllde 87, aldrig kommer att frivilligt släppa makten. Alltså är det lika bra att få det överstökat.

Zimbabwe längtar efter stabilitet; ingen vill tillbaka till varubrist och hyperinflation. Valkampanjen som redan är i full sving har redan fört med sig ökat politiskt våld, ökad osäkerhet – och ännu svårare förutsättningar för vanligt folk att få vardagen att gå ihop.

Den politiska vägen verkar för tillfället inte framkomlig. MDC visar mer intresse för att tillskansa sig makt och individuella förmåner än för utvecklingen av landet. Det saknas alternativ. Zimbabwierna skakar på huvudet, säger att jovisst är det upp till folket att förändra, men detta är inte nordafrika.

Ibland kan man förledas tro att Zimbabwe består av en samling mesar. Så är det förstås inte. Detta folk har genomlidit befrielsekrig och andra svåra umbäranden. Uppoffringarna ledde till konkreta resultat – landet blev inte bara fritt, utan även framgångsrikt. Människor fick utbildning och nationen ett gott självförtroende.

Kanske är denna kollektiva självbild en del av problemet. Jag har zimbabwiska vänner som fortfarande inte kan tro på vad som hänt i landet, trots att de själva upplevt det. Det är som om det tidigare så goda självförtroendet har bytts ut mot en kollektiv skuld med tillhörande ögonbindel.

Några siffror ur en opinionsundersökning som nyligen publicerades av den nordamerikanska tankesmedjan Freedom House (ta med en nypa politiskt salt, men intressant som riktmärke):

  • 75 procent av zimbabwierna är rädda att valkampanjen kommer att föra med sig ökat våld.
  • Trots detta vill en majoritet hellre ha val 2011 än att fortsätta med samlingsregeringen.
  • Stödet för det före detta oppositionspartiet MDC (fraktionen som leds av premiärminister Tsvangirai) har minskat från 55 procent 2009 till 38 procent i slutet av 2010. Stödet för Mugabes ZANU-PF har ökat från 12 till 17 procent under samma tidsperiod.

Läs hela undersökningen här.

Annons