Vi har varit utan el i snart tre veckor. När det efter några dagar stod klart att det inte var ett ’vanligt’ elavbrott, tog några grannar initiativ till ett möte med elbolaget (de har nämligen slutat att svara i telefon). Vid mötet fick grannarna besked att transformatorn har gått sönder – och att elbolaget saknar pengar att laga den. Budskapet var därför: sorry, köp en egen – annars kan vi inte hjälpa er.

Grannarna i mitt område bildade då en kommitté och första mötet hölls vid transformatorstationen. En förhandlingsgrupp bildades, ledd av en mycket strategisk granne några gator längre ner: Sydafrikas ambassadör till Zimbabwe.

Sagt och gjort. Några möten senare hade elbolaget ’hittat’ en ny transformator och senaste beskedet är att vi ska få el idag, torsdag. Enda problemet är att samtliga elbolagets 12 kranbilar är trasiga. Den sista gick tydligen sönder i måndags när den skulle transportera en transformator åt landets vicepresident…

Men grannkommittén har löst det också. Vi har nämligen gått ihop för att hyra en egen kranbil. Två personer – den som bor på nummer 43 och en annan längre upp på gatan – är just nu nere hos elbolaget för att fysiskt följa med transporten och installationen.

När elen är åter ska vi fira med en transformatorfest. Inte riktigt som en kräftskiva, men ändå… Kommittén är på plats och har redan definierat nästa utmaning – det kommunala vattnet. Det har vi nämligen inte haft på snart två år.

Vi lever i en bubbla. Vi har inflytelserika grannar. Just idag är jag glad för det.

Annons