Det finns en särskild mejl-lista för att fixa och trixa i Zimbabwe. Vet inte hur många som är med, men de flesta verkar vara utlänningar som jobbar på ambassader, enskilda organisationer, FN med mera och det ramlar in bortåt 60-70 mejl om dagen (de trillar in i en särskild folder för att jag ska slippa titta på dem). Poängen med listan är att man snabbt kan få reda på var man kan köpa smör, stans bästa tandläkare, tips på elektriker… och en hel massa som är helt ointressant.

När jag höromsistens var på jakt efter en säng – efter att ha letat i affärer i flera veckor –skickade jag ut ett mejl, och vips hade jag tio svar… valde att åka och titta på en; visade sig vara en loppäten madrass som någon ville sälja för 300 kronor.

Sedan dess är jag mer restriktiv och läser faktiskt inte listmejlen överhuvudtaget – föränn idag, när jag skulle rensa. Då ramlade jag över en diskussion om vad som kan anses vara en rättvis lön för ett hembiträde.

Den som initerade diskussionen tyckte att 25 USD i månaden – 160 kronor – verkade lagom. Den här personen – engelskt namn, ingen aning om vem det är – ville väl antagligen få något slags socialt godkännande och skickade därför ut sin beräkning på listan.

En livlig debatt utbröt; några otroligt upprörda inlägg – andra som menade att tja, det är ju ett arbetstillfälle. Någon skrev: ingen har idag råd att tacka nej till ett arbete i Zimbabwe, så varför ska vi betala, bara för att vi har pengar?

Ja, nämnde jag det förresten? Ett månadskort på gymmet kostar 150 kronor.

Annons