Ännu en dag har gått. Ännu inga nyheter.

Satt länge och pratade med Albert, en av våra programhandläggare. Han är håglös, kan inte sova, orkar inte koncentrera sig på jobbet. Han frågade vad jag tror – vad händer om DET faktiskt händer… vad händer om det blir våld?

Vad kan jag svara på det? Inget.

Mer än att det enda vi kan göra är att vara så väl förberedda som möjligt – och att försöka att inte oroa oss innan det finns något att oroa sig för.

– Att folk mår dåligt, är rädda och oroliga; det är ju precis vad Mugabe vill. Det är därför det dröjer med resultaten… Det här handlar inte om ett val, det handlar om psykologisk krigsföring mot en hel befolkning. Ändå kan jag inte låta bli, jag kan inte låtsas som om inget hänt, sa Albert.

Så pratade vi om hans son, bilen som aldrig fungerar, om det är en bra idé att hålla barnkalas på lördag… och en massa annat som inte hade ett dugg med arbete att göra.

Ännu en dag på jobbet. Ännu en dag när allt är möjligt, eller inte.

Annons